Att använda ordförrådet

Min pojke med autism har ett stort ordförråd men får ändå inte fram orden?

Vid autismspektrumstörningar har man ofta svårigheter med användningen av språket, pragmatiken på logopedspråk. Ett barn med autism kanske har ett stort ordförråd, och benämner saker när man frågar vad de heter, men de kan ändå inte använda sina ord i kommunikation. Och hur hjälper vi dem med det?

Först tänker jag att man måste förstå själva poängen med kommunikation, d v s att jag ger mina ord till dig och jag får något tillbaka - antingen den sak jag bad om, dina åsikter om något eller bara lite trevlig social gemenskap. Något som jag upplevt kan utveckla denna förståelse är kommunikation via PECS (Picture Exchange System). Det är en metod för bildkommunikation som utvecklats just för barn med autism, och det som skiljer det från annan bildkommunikation är att barnen lämnar över en bild till samtalspartnern när de vill något. Och det gör den här "poängen med kommunikation" extra tydlig: om jag vill ha den där coola miniräknaren att fippla med då ger jag dig bilden på miniräknaren, och får miniräknaren! Jag ger dig mitt ord, och får något tillbaka!

Många barn börjar säga orden samtidigt som de lämnar över bilden, men de kan ändå behöva stödet av bilden länge för att själva kunna komma igång att säga det där de vill. Även andra AKK (alternativa och kompletterande kommunikationssätt), som TAKK (teckenkommunikation), har visat sig stimulera tal- och språkutvecklingen hos barn med autism. Läs gärna mer på www.autismforum.se där man också kan klicka sig vidare till sidor om t ex PECS.

Även om man har kommit längre i sin utveckling, och det inte känns aktuellt med PECS, tror jag att man kan dra nytta av tankegångarna bakom. Kloka logopedkollegor ute i landet tipsar om att göra kopplingen mellan ord och effekt tydlig. Om barnet har svårt att säga "gå ut" när han vill gå ut (trots att han har orden i sitt ordförråd), kan han först få höra modellmeningen "Jag vill gå ut." och när han repeterat den får han gå ut direkt. Successivt minskar man på modellmeningen ("Jag vill...", "Ja...") med målet att han till slut säger hela meningen själv när han vill gå ut.

Det är också viktigt att utgå från sådant som är meningsfullt för barnet. Har man autism är oftast inte "lite trevlig social gemenskap" tillräckligt motiverande för att starta eller delta i kommunikation. Kanske är det bara att kunna be om saker man vill ha som är tillräckligt motiverande, eller att få prata om sitt specialintresse! I så fall, börja där med att locka fram ord. Om den inre motivationen till kommunikation inte är så stor, försök ordna situationer där den ökar. Lägg t ex ipaden utom räckhåll (och ge barnet det stöd den behöver för att kunna be om den).

Pröva också om det är lättare att få fram orden om man har bilder framför sig, antingen i form av en illustrerad bok om något specialintresse eller med bildkommunikationskartor för olika situationer. Om bilder visar sig vara ett stöd finns det en mängd kommunikationshjälpmedel, allt från kommunikationspärmar och bildhäften man kan ha i fickan, till appar i mobiltelefonen.

Och sist men inte minst, ta kontakt med barnets logoped och bolla de här frågorna! Att det ringer ambitiösa pedagoger och föräldrar som vill ha tips på hur man kan hjälpa barnen är det bästa vi logopeder vet!