Det sssvåra s-ljudet

Min 5-åring har svårt med s-ljudet, vad kan vi göra?

S-ljudet är ett klurigt ljud som barn kan ha svårt med på flera sätt. Vanligt när barnen är små är att de byter ut ljudet mot ett annat ljud, ofta t- eller h-ljudet. Men det är också vanligt att äldre barns s-ljud låter lite avvikande, som när barn läspar till exempel. Om ljudet finns men låter lite annorlunda finns tips för hur ni kan jobba här, och här nedan följer tips för vad man kan göra om barnen byter ut eller utelämnar s-ljudet helt. 

Det första jag brukar göra är att leka lite med ljudet, låta "sss" som ormar till exempel, så barnen får smaka på ljudet och pröva hur man gör med tunga och mun för att få till det. Väldigt många barn klarar att få till det då men har svårare när det ska in i ord. Sedan brukar jag smyga in ljudträningen medan vi gör något roligt som att  spela spel eller läsa bok. Och då passar förstås boken Sickan och skattkartan och det tillhörande kortspelet perfekt!

Ibland när barn konsekvent blandar ihop två ljud kan det vara så att de inte riktigt uppfattat att det faktiskt är skillnad på de två ljuden. Därför heter snokarna i boken Sickan, Tickan och Hickan - genom att läsa och prata om dem kan man göra det tydligt för barnen att den lilla skillnaden mellan hur ljuden låter faktiskt är viktig. 

När vi härmat ormarnas "sss" i boken, och jag hör att barnen kan få till det, brukar jag medan jag läser låta barnen vara med och fylla i ord på s.

Om det behövs kan jag också påminna genom att börja på s-ljudet litegrann: ”Sickan ligger och solar på en s…” och så får barnen fylla i ”sten”. 

Här kan ni se en liten film där jag och mina barn läser boken och leker med s-ljudet, och på samma sätt kan man förstås arbeta med andra böcker också.

När s-ljuden börjar sitta, och vi läst boken flera gånger, så kan barnen få återberätta historien själva med stöd av bilderna, och samtidigt försöka komma ihåg att använda de nya s-ljuden.

Med kortlekarna kan man också spela memory eller andra roliga kortspel och träna ännu lite mer på det där s-ljudet. Man brukar nämligen behöva säga det många gånger innan det riktigt sssitter!