Dyspraxi

 

Min elev har dyspraxi - hur kan vi jobba?

Vissa barn får väldigt stora svårigheter med uttalet, och ibland kan det bero på dyspraxi. Lite kort innebär dyspraxi att man har svårt att göra talets snabba och precisa motoriska rörelser, inte för att musklerna i sig är påverkade utan mer för att planeringen och programmeringen av rörelserna brister. Detta leder till uttalsfel som ofta är inkonsekventa och svårförutsägbara.

Barns första ljudanden och joller kräver ganska lite motorisk planering och programmering i och med att samma enkla ljud eller stavelse återkommer, och det är ingen slump att barns första ord ofta är ord som "mamma" och "pappa". Den motoriska planerings- och programmeringsförmågan ökar sedan i takt med att barnet blir äldre. Även för barn utan dyspraxi är detta en lång process, men den sker alldeles automatiskt. Barn med dyspraxi kan däremot behöva jobba hårt för att få till ett tydligt tal, se till att ni får stöd av logoped!

När man har dyspraxi har det visat sig att det är bra om: - träningen sker under korta stunder, men OFTA, gärna 2 ggr om dagen. - barnet gör många repetitioner av samma ord/fras/stavelse, gärna 20-50 ggr/tillfälle. Det är inte fel att arbeta med flera ljud parallellt, och man kan ganska tidigt gå vidare till fraser och meningar, men repetition, repetition, repetition är det som ger effekt! - man använder ett långsamt taltempo, och att den vuxne visar med tydliga munrörelser hur orden ska artikuleras. Det kan hjälpa att sitta framför en spegel. - den vuxne ger mycket hjälp i början, och gradvis minskar stödet. Till exempel genom att man först säger orden tillsammans med barnet, sedan mimar dem samtidigt som barnet säger dem, för att så småningom bara säga före och till slut låta barnen säga orden helt självständigt!

Men det kräver mycket av ett barn att träna 1-2 ggr om dagen, och sitta och repetera ord 20 gånger, och det är inte alla barn som ställer upp på det. Man kan förstås försöka hitta barnets egen motivation, välja ord som barnet själv vill träna på och som man vet att barnet kan klara, och lägga träningen en tid på dagen som barnet är pigg och orkar. Och så kan man försöka göra träningen så rolig det bara går. Ibland använder jag Babblarnas spelbok, där det finns flera spelplaner barnet kan få välja mellan, och för varje steg vi går säger vi sedan det ord eller den fras vi tränar på, t ex "bada, bada, bada" eller "jag vill bada, jag vill bada". Så blir det lite roligare med de där repetitionerna. En annan strategi är att barnet efter tio repetitioner av ordet får göra något roligt, t ex bowla ner babblare! Eller vad som helst som är kul men går fort, så att man hinner ta tio repetitioner till, och tio till, och tio till... Det är kämpigt, men det går!