Läspning och lateral-S

Hur kan man träna bort läspning eller lateralt s-ljud?

S är ett lurigt ljud, först ska man lära sig att säga det överhuvudtaget, sedan ska det låta rätt också! Om s-ljudet utelämnas helt eller ersätts med något annat ljud hittar ni tips här, men om s-ljudet finns men låter annorlunda är ni på rätt sida.

När barn är små läspar de ofta, vilket betyder att tungspetsen hamnar lite för långt fram - mellan framtänderna istället för bakom. Det är helt normalt och växer ofta bort av sig själv, men vissa fortsätter att läspa upp i skolåldern och då kanske man vill träna på att få till ett mer "vuxet s-ljud".

Målet med träningen är då att hitta en bättre tungposition längre in i munnen, bakom tänderna. Jag brukar be barnen leta lite, och pröva olika s och höra hur det låter. Vissa fixar ett snyggt s-ljud direkt bara man ber dem att "dra in tungan lite". Andra kan behöva bita ihop lite lätt med tänderna medan de säger "sssss" så att tungan inte kan sticka ut.

Här kan ni se hur vi jobbar på att hitta vuxen-s samtidigt som vi läser Sickan och skattkartan. 

Lateral-s innebär istället att tungan blir lite för bred, så att det låter mer som "kjol" när barnen säger "sol", och det kan vara riktigt lurigt att fixa till. Ett tips är att utgå från ett t-ljud innan s-ljudet, för då är tungan redan på rätt plats. Först isolerat "tsss", "tsstsstss", och be barnen lyssna själva. Hur lät det? Barnen kan behöva leta och lyssna mycket för att hitta rätt, och jag tror på att försöka sätta ord på det: Låter det brett? Smalt? Vasst? Spetsigt? Och vad händer om man försöker göra tungan ännu smalare?

När ni hittar ett s-ljud som låter bra isolerat träna på det en stund så det verkligen sssitter. Sedan är det bara att försöka få in det i ord, "sssol" (eller "tsssol" om det är lättare), "sand", "se", och sedan i meningar, "Sickan sssolar på en ssten". Och när barnen fixar det är det bara att traggla, traggla traggla. Det kan ta lång tid för barn att få in det nya s-ljudet i spontantalet, och det handlar inte om att de är slarviga eller lata, utan det är för att vi när vi pratar är upptagna med att tänka på vad vi ska säga och då hinner vi inte tänka på vår tunga och var vi ska sätta den. Placeringen måste komma helt automatiskt och dit finns tyvärr inga genvägar. Att träna ofta och korta stunder är det som brukar fungera bäst, och Hatten har förstås massa material som kan göra det roligare. Kolla in Sickan och skattkartan som kommer med ett eget kortspel, Babblarnas spelbok med roliga spelplaner och Babblarna i konsonantdalen med sin s-familj.

Är det svårt att hitta det där vuxna s-ljudet ta gärna kontakt med närmsta logoped för fler tips! (Eller... så kan man säga att ens s-ljud är gott nog. Det går att säga "sss" på många sätt!)